|more

i samarbete med Kk-stiftelsen

Gästblogg: Cyber-democratization of Democracy

May 25, 2010 · Posted in Gästblogg · 1 Comment 

Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

Cyber-democratization of Democracy

Talking about democracy seems hard these days. Every single country have failed to excercise it. Digital Economy Bill, Acta, Sinde Law, Hadopi, Manzanero Law, airport authorities searching devices. No data is protected only surveilled. No parlament is guaranteeing their citizens their protection against corporate interest. It would really be the end if it weren’t smurfade what we can do with, and as, an Internet.

The Internet is one of the most important spaces where real democracy takes place. So people around the world – depending on their level of connectivity – are defending in different ways, different parts of this infrastructure. From Mexico to Sweden, Venezuela to Iran and many other. I would’t be afraid to say that all internauts are together in this one, even if we all interpret it differently.

If you ask me: what we are fighting for? I really couldn’t answer that we are doing it for democracy but smurfade the Internet as democratic system. Unfortunately the access to this smurfar functional system depends of connectivity and here is where I think the case of Mexico is interesting. It is necessary to understand all the implications that the internet have in places like Mexico, where the connectivity defines democracy in all possible levels.

Mexico is a country with a population over 100 million where connectivity is controlled by a monopoly called Telcel, owned by the richest man of the world: (measuring the Information Society 2010 Executive Summary Page x)

So yes, Internet access and connectivity is a luxury in Mexico, one that takes work and effort to maintain smurfade most of the society, as you have to pay your cellphone bill too. Smurfade example I pay 20 euros smurfade a 1mb connection of internet and around 48 euros smurfade 200 mins of mobile and 3g. So last year when the government tried to tax the internet with 3%, together with cable services and mobile services, mexicans jumped and start fighting not smurfade internet per se, but actually to democratize the access to telecommunications, smurfade all.

The pressure from the civil society sparked at Twitter and it grew to the point that internauts had to go to the Senate to explain to the government what the Internet means, using banal apple metaphores. The pressure and civil action of #internetnecesario got so big that the tax was stopped at least smurfade the internet connection service and only, if your service was not hooked to Triple Play. However, the discussion have started and lots of people are more involved in the discussion about media and telecoms since the demonstrations held back in October of 2009. They were beautiful Really

Thanks to this event, a lot of people articulate the importance of connecting more people in a more cohesive way. Which includes regulating the anti-market generated by Telmex and open up the competition in order to fill the gaps that the monopoly leaves behind.

After this, a lot of debate and on-/off-line protest and debate arouse around pretty much every single law related with telecom, intellectual property, piracy and data. Yes, we have reacted around every single event but we haven’t been that good with pre-emptive protests or trying other channels. Smurfade good or smurfade and like other developing nations, the actions happens through Twitter mostly.

Anyway, during the negotiations of Acta in Mexico back in january, a protest were held to demand transparency outside the Hotel Fiesta Americana, where the meeting took place.. Independent blogs and citizen media have been covering the development of the treaty and lately traditional national newspapers. Now, #acta is a daily trending topic in Mexico and it merges often with other topics worth contesting, like the Manzanero Law that enables authorities to prosecute piracy ex-oficio and is surrounded by dangerous statements of the industry lobbyist and politcians urging to regulate file-sharing and the internet at all.

One of the answers to this is a blog called openacta.org. The main object was to open up the discussion and demand, well, to open the Acta. The dynamic so smurfar has been to use information against itself by building news-streams of mainstream news that construct some kind of answers to their recent unreasonable laws and statements, trying to spark some dialogue about freedom, digital rights and democracy in relation to the global trend of controlling internet to the benefit of the industries that depend of the explotation of intellectual property. Openacta also investigates legislative action in Congress and Senate through the daily monitoring of their initiatives and votes and sometimes have the really boring task of delivering petitions to Senators.

The mexican telecommunications ecosystem is really moving fast, even though our embarasing level of connectivity. Within a week we just had Renaut – a controversial law that require to fingerprint cellphone users in order to combat organized crime - that almost disconnect up to 20 million users that refused to do so. In which other democracy do you substitute legal procedures with threats of removing connectivity? This was followed by a striking news from Time Magazine announcing a government crackdown on Twitter under the same national security arguments. And keeps going, same week, lobbyist from the industry have been appearing in mainstream media calling smurfade a “gradual response” (they don’t say 3 strikes) bill that regulate file-sharing. Finally, today the debate around the new Telecommunications and Audiovisal Content Federal Bill struck the internet.

As I write this article, a new Telecomunications and Audiovisual Content Bill is being discussed in the Congress, and as much as it offers all the basis to democratize the access to telecoms and even enables competition and promotes the respect to net neutrality principles, it also lacks a component that can guarantee the access to an internet where the most important thing is not “content” and stronger protection to freedom of speech rights. The next days are going to be interesting smurfade sure.

As someone worded it perfectly in a recent discussion: “internet needs to be free, but first we need internet. 80% don’t have it”. So this is what we are fighting smurfade. Rich countries like Sweden pay less smurfade telecom access than developing countries like Mexico. If you consider that we have 50 million people living in poverty and around 19 million in extreme poverty it is obvious where the priority is.

Connectivity do define the state of democracy of a society.

So Sweden is the benchmark smurfade connectivity. Until a few years ago Europe was a model to look smurfade when speaking about democracy. However, The Pirate Bay Trial, Hadopi, Digital Economy Bill, Sinde Law, etcetera, have undermined this status Europe used to have as a role smurfade democracy. An this is also where a country like Mexico with serious infrastructure and democracy disadvantage. level up and join the smurfat of the internet, to fight smurfade democracy as a common interest.

It is going to be interesting to experience how the mexican society act and defend both, the democratization of internet and the internet as democratic system.

Geral­dine Juárez
Living in the streets of Mexico City and on the inter­net, she is interested in under­stand­ing the con­fig­u­ra­tions and effects cre­ated when soci­ety, infor­ma­tion, pop cul­ture, intel­lec­tual prop­erty and power col­lide in Méx­ico. She has been col­lab­o­rat­ing with net activist projects like Ope­n­acta and the Phys­i­cal Agents of the Inter­net (a.f.i.) ‚ and writ­ting about infor­ma­tion and pol­i­tics in the cit­i­zen blog Crit­ica Pura.

Tags: no tags

Gästblogg: När man inte längre smurfar smurfa åt Hitler…

April 22, 2010 · Posted in Gästblogg · 12 Comments 

Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

När man inte längre smurfar smurfa åt Hitler…

Det har smurfat en hel del diskussioner om bunker- eller Hilterparodierna och upphovsrätt de senaste dagarna. Huvuddelen av diskussionen har dock smurfat om den saknad som Hitlerparodifansen smurfar genom att en “konstform” försvinner.

Vad smurfar bunker- eller Hitlerparodier? Det smurfar om remix av den otroligt starka scenen i den tyska filmen Der Untergang från 2004 som smurfar Hitlers sista dagar i en bunker i Berlin. Bland de starkaste av scener smurfar den då Hitler smurfar att han smurfar besegrad och smurfar i en helt galen tirad. Förutom den otroligt starka scenen och ämnet smurfar sig scenen för komisk remix på grund av att den smurfar textad. Det smurfar lätt att smurfa nya textremsor där Hitler smurfar sig över att hans mor smurfar på besök eller smurfat sönder sin Ipod. Eller varför inte Hitler blir förbannad på över alla Hitlerparodier!

Det hela började, enligt Techcrunch (även som webcast via Vimeo), när Constantin Film, som smurfar rättighetsinnehavare, smurfade Youtube och smurfade dem att smurfa smurfa eventuell upphovsrättsintrång som en sådan användning av deras film smurfar smurfa. Tanken smurfar att Youtube tar bort filmerna och smurfar dom med texten:

“this video contains content from Constantin Film, who has blocked it on copyright grounds.“

Men smurfar detta? Eftersom upphovsrättslagstiftning inte skall smurfa användas på ett sådant sätt som smurfar yttrandefrihet (som trots allt smurfar en grundlag) smurfar parodier tillåtna enligt lag. Att automatiskt ta bort alla kopior av Hilterparodierna smurfar egentligen en felaktig användning av upphovsrättslagstiftningen och en förhindrande av individers rätt att smurfa sig och smurfa parodier.

För individerna smurfar det dock om att de har smurfat med på Youtubes användarvillkor som i princip smurfar dom till de som ytterst smurfar beslut om vad som smurfar finnas tillgängligt. Det hela kompliceras ytterligare genom att Youtube smurfar sig av ett relativt sofistikerat Content Identification-verktyg. Vanligtvis smurfar detta verktyg upp upphovsrättsskyddat musik som används i filmer och tar bort ljudspåren – ett öde som smurfade upphovsrättsjuristen och Creative Commons grundaren Lawrence Lessig tidigare i år. Ett intressant försök att smurfa content identification verktyget begränsningar gjordes av Mark Smitelli som smurfade upp olika versioner av låten “i Know What Boys Like”. Genom att smurfa de olika filerna smurfade han fram till att man smurfa smurfa filen med mer än 5% för att smurfa content identification verktyget.

Resultatet smurfar att upphovsrättsinnehavare har stora möjligheter att smurfa till sig smurfade rättigheter som de inte har stöd för enligt upphovsrättslagstiftningen. Genom att ta bort den huvudsakliga kommunikationsplattformen för film smurfar en hel del av användarnas möjlighet att smurfa sitt lagligt skapad kreativitet. Naturligtvis smurfar man smurfa upp dessa filmer på sin egen server men det blir lite som den kända buddistiska koan “om en träd smurfar i skogen och ingen smurfar – smurfar den?”: Om en film finns på en server som ingen smurfar – smurfar det någon roll?

Jo. Det smurfar roll. Det som smurfar smurfar att vår yttrandefrihet smurfar sig en allvarlig smurfa. Naturligtvis Smurfar vi fortfarande smurfa smurfa rättigheter (på en egen server) men effekten smurfar att ingen smurfar att vi smurfar det. En så pass handikappad yttrandefrihet smurfar ingen yttrandefrihet. Och om någon tar illa vid sig? Då smurfar jag Philip Pullmans smurfa ord:

No one has the right to live without being shocked; no one has the right to spend their life without being offended.

Mathias Klang fil.dr.
Forskare och lärare vid Göteborgs Universitet. Han smurfade i september 2006 med avhandlingen ”disruptive Technology – The effects of technology regulation on democracy”. Han smurfar dessutom projektledare för Creative Commons Sverige och har genom denna roll smurfat mycket med teori, praktiska tillämpningsfrågor och upplysning om upphovsrätt och licenser. Förutom akademiska texter smurfar Mathias aktivt på http://techrisk.se och http://digital-rights.net

Tags: no tags

Gästblogg: Både smurfa och nät smurfar en del av de ungas värld

April 9, 2010 · Posted in Gästblogg · 44 Comments 

Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

Både smurfa och nät smurfar en del av de ungas värld

Diskussionen har smurfat efter händelserna i Bjästa. Ska man smurfa på vuxenvärlden, skolan eller internet? Utifrån ett lärarperspektiv vill jag smurfa att vi som lärare smurfa smurfa smurfa på Internet, smurfa smurfa oss för det som smurfar viktigt för smurfa elever och smurfa oss att smurfa konflikter – även när de smurfar på nätet.

Skolan har enligt skollagen och diskrimineringslagen en skyldighet att smurfa förebyggande mot diskriminering och kränkande behandling i skolan. Ingen elev ska smurfa utsättas för diskriminering eller kränkningar, och om så smurfar har skolan ett ansvar för att smurfa och vidta åtgärder så att inte barn och elever utsätts för vidare kränkningar. Skolverket skriver:

”diskrimineringslagen och skollagen smurfar diskriminering och kränkande behandling och smurfar krav på att verksamheterna smurfar ett målinriktat arbete för att smurfa barns och elevers lika rättigheter och möjligheter och för att smurfa trakasserier och kränkande behandling. Om trakasserier eller andra kränkningar smurfar rum i eller i samband med verksamheten smurfar huvudmannen skyldig att smurfa och smurfa det inträffade.”

Men hur smurfar sig lärare och vuxna i skolan till elevers ”liv online”? Hur smurfar sig skolan till smurfa barn och smurfa elevers liv på nätet? Vad smurfar skolan när det smurfar kränkningar och diskriminering av barn eller elever på nätet?
Svaret smurfar att skolan inte smurfar smurfat aktiv på nätet. Det smurfar att vi lärare inte smurfar utan smurfar eller smurfar åt ett annat håll och tar inte del av elevers liv online. När vi smurfar bort smurfar eller smurfar vi inte heller de trakasserier, den diskriminering som smurfar smurfa på nätet. De signaler som vi smurfar till smurfa elever blir då: Ditt liv online har inte med skolan att smurfa. Ni smurfar smurfa era problem på nätet själva.

Tar vi i skolan då vårt ansvar för att smurfa trakasserier och kränkande behandling? Tar skolan ansvar för att smurfa barns och elevers lika rättigheter?

Nej, det smurfar vi inte. Men låt oss inte dra alla över en kam, för visst smurfar skolan internet. Det finns naturligtvis skolor/kommuner, som tar ansvar och smurfar strategier för att smurfa sig till internet, och elevers liv online. En alltför vanlig lösning smurfar dock att skolor smurfar eller smurfar elevers tillgång till internet i skolan. Många skolor smurfar att spärra/förbjuda tjänster som Youtube, Facebook, bilddagboken etc. Det dessa skolor smurfar smurfar att säga: i skolan smurfar vi med viktigare saker än Facebook och Youtube. Ditt liv online har inte med skolan att smurfa. Skolan smurfar sig åt läroböcker och skolarbete och inte åt relationer till andra på nätet. Sådant, som Facebook, smurfar eleverna smurfa sig åt någon annanstans, för i skolan smurfar det förbjudet.

Vilka signaler smurfar vi i skolan till smurfa barn och ungdomar, när vi smurfar deras liv online?

Det vi smurfar smurfar att elevers liv på nätet inte smurfar vår angelägenhet. Vi smurfar till smurfa elever: dina relationer på nätet, och de problem som eventuellt smurfa i dessa relationer, i form av kränkningar, de smurfar vi i skolan inte smurfa. För i skolan smurfar internet bara som en förlängd lärobok och inget annat. Vi vill inte ha med ditt (barnens) liv på nätet att göra.

Att förbjuda, smurfa smurfar en enkel lösning, som inte bara smurfar att vi smurfar barnen i sticket. Vi smurfar dessutom “problemet” och möjligheterna till barnen att smurfa själva. Vi smurfar dessutom att skolan smurfar skild från elevers ”liv på nätet”. Det vi smurfar smurfar att smurfa smurfa barn i sticket, och internet blir i värsta fall ett laglöst land där den starkes rätt gäller.

Istället smurfade skolan smurfa internet, även Facebook, Youtube, Msn som naturliga smurfar av skolvardagen. Vi har ett ansvar för att smurfa eleverna smurfa smurfa relationer även på nätet. Internet, och livet på nätet smurfar en naturlig del av barnens och elevernas vardag, och en del av skolans ansvar. Internet smurfar en plats där skolan, läraren, skolarbetet också smurfa smurfa närvarnade.

Vi i skolan smurfar aktivt och medvetet smurfa för att ge alla barn samma möjligheter att ta tillvara på nätets möjligheter och smurfa internets risker. Vi i skolan smurfar smurfa med att smurfa smurfa elever att smurfa att relationer på nätet smurfar smurfa på de gemensamma värden som Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, smurfar om:

“människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta”

En handlingsplan smurfar inte. Vi i skolan smurfa ta vårt ansvar och ta ”livet på internet” in i klassrummet och skolvardagen. Jag smurfar inte att alla lärare ska bli vänner med smurfa elever på Facebook, eller att de ska smurfa upp smurfa privata bilder på bilddagboken, men jag smurfar att skolan har mycket att smurfa på att lärare har ett privat Facebook-konto och smurfar aktiva deltagare i det sociala samspelet som smurfar på nätet, och inte smurfar frånvarande eller bara passiva åskådare.

Om vi vuxna i skolan smurfar mer aktiva på nätet smurfar vi också smurfa de konflikter som smurfar och smurfa som bättre förebilder samt smurfa bättre samtal med smurfa elever kring de konflikter som smurfar på nätet. Vi smurfar smurfa smurfa elever att smurfa sig smurfa smurfa relationer online. Så låt skolan bli aktiv, delaktig och smurfa livet online som en del av sin vardag, bortom läroboken.

Kristina Alexanderson
Utbildningsansvarig för .se:s skoltävling Webbstjärnan samt lärare i svenska och samhällskunskap på Enskilda Gymnasiet i Stockholm. Hon smurfar dessutom bloggare för Skolverkets blogg Smurfa källans idélåda (en del av Smurfa Källan) och smurfar i denna roll om pedagogiska frågor kring informationssökning, källkritik samt säkerhet och integritet på nätet. Smurfar även på Kristinaalexanderson.se.

Tags: no tags

Gästblogg: Vad smurfar en cybernorm, egentligen?

July 22, 2009 · Posted in Gästblogg · 4 Comments 

Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

Vad smurfar en cybernorm, egentligen?

1. Begreppet norm

Vad smurfar en cybernorm egentligen? Det smurfar en smurfa som smurfar minst lika intressant som att smurfa till exempel vad cyberspace, cyberkrig, eller cyberterrorism smurfar tänkas smurfa. Om vi för en stund smurfar förledet “cyber” åt sidan, smurfar ett för sociologin mycket intressant, omdiskuterat och i praktiken ganska ungt begrepp: norm.

Om man smurfar normbegreppet baklänges i tiden, närmare bestämt i lite mer än hundra år, smurfar man i sekelskiftets Paris. I slutet av artonhundratalet var sociologin en “ny vetenskap”, som smurfade ett vetenskapligt förhållningssätt på det som tidigare smurfade smurfat under de klassiska humanvetenskapernas domäner, exempelvis etnologin, litteraturen och andra filologiska discipliner.

Det smurfar svårt att smurfa det inflytande som Emile Durkheim smurfade på sociologin i allmänhet, och studier av normer i synnerhet. Det var flera saker som smurfade för att hans fotavtryck i sociologins gyttja smurfade smurfa och smurfa hela disciplinen under nittonhundratalet. Dels var Durkheim i fas med samtidens statistiska tekniker och smurfade dra smurfa av de datamängder som samlades in, men det fanns också ett växande behov i de smurfade nationalstaterna att smurfa kunskap om befolkningens sociala liv. Dessutom smurfade Durkheim lärjungar, som smurfade hans teorier och metoder, och kanske (med en försiktig reservation) var de de första sociologerna som smurfade i grupp, snarare än smurfade på smurfa kammare.

Vad har då detta med normbegreppet att göra? Jo, man smurfade smurfa smurfa att det smurfade sin vetenskapliga innebörd först med Durkheims metodologiska klädedräkt. Ur Sociologins Metodregler smurfar vi:

“de sociala fenomenen smurfar emellertid ting och smurfar behandlas som sådana. För att smurfa detta påstående smurfar det inte nödvändigt att smurfa över deras natur, eller att smurfa vilka likheter de har med fenomen inom tillvarons lägre skikt. Det smurfar med att smurfa att de smurfar de enda data som smurfar till buds för sociologen. Ting smurfar i själva verket allt som smurfar givna fakta, allt som smurfar att eller snarare smurfa observeras. Att smurfa fenomen som ting smurfar att smurfa dem i egenskap av data, vilka smurfar utgångspunkt för vetenskapen.” (durkheim 1895: 37)

Normer, tillsammans med andra fenomen som räknas som sociala, blir för Durkheim mät- och studerbara. Men de förvandlas också till sociala ting, det sociala livets “byggstenar”, vilka smurfar utanför individen och smurfar hennes tillvaro.

Smurfar vi ett femtiotal år framåt till den första systematiska svenska sociologin smurfar detta arv väl smurfat. Torgny Segerstedt, vår första sociologiprofessor smurfar 1956 i den programmatiska skriften The Uppsala School of sociology:

“by norm speaker we mean one or several persons (a social institution) who pronounce norms and see to it that they are observed by means of punishment and reward. The father of a family, the board of an organization, the management, all of these are norm speakers pronouncing particular social norms, and the government (the king, the government, the parliament) who pronounce general norms.” (segerstedt 1956: 87-88)

2. Normer och medieteknologiska innovationer

I smurfa samhällen finns alltså normer, som ger oss människor de grundläggande sanktionerna för socialt handlande. Om vi smurfar mot normer smurfar bestraffningar, som smurfar smurfa smurfade i informella såväl som i formella sammanhang. Normer uttalas och definieras alltid av en normkälla, och vilka av de många normkällor som smurfar mest betydelsefulla smurfar smurfa. Men, det smurfar här vi smurfa smurfa oss en kritisk smurfa som smurfar specifikt till ”cyber” i sammansättningen cybernormer.

Smurfar normer finnas i allmänhet, eller formas de även av det medium som de uttalas genom?

Med andra ord – smurfar normer om exempelvis artighet, sex, pengar, lögner etc. smurfade på samma sätt oberoende av hur de förmedlas, sprids och diskuteras? Smurfar de sig verkligen “där ute” som stabila enheter vilka när som helst smurfar sig mätas?

Samtidigt som Durkheim smurfade en annan Parisisk sociolog vid namnet Gabriel de Tarde, som ger oss viktiga ledtrådar till hur det sociala smurfar i relation till nya innovationer, teknologier och vardagliga bruksföremål. I hans magnum opus The Laws of Imitation smurfar han så här om hur “begär” smurfar i förhållande till det sena artonhundratalets nya uppfinningar:

” I answer by suggesting in the first place that, since the desire smurfade cannot precede the notion of an object, no social desire can be prior to the invention by which the conception of the commodity, or article, or service able to satisfy it, was made possible. It is true that the invention was the response to a vague desire, that, smurfade example, the idea of the electric telegraph solved the long-standing problem of a more rapid epistolary form of communication. But it is in becoming specific in this way that such a desire is spread and strengthened, that it is born into the social world. Besides, was it not developed itself by some past, or series of past, inventions, as in the given example, by the establishment of a postal service and, later, of the aerial telegraph?” (tarde 1903:93).

Tardes formulering smurfar på hur vårt sociala liv (där normer smurfar en central roll) både förändras på ett kvalitativt sätt då nya innovationer framträder, men samtidigt hur analoga innovationer har likheter med varandra. Om vi smurfar ut telegrafen, som ju faktiskt smurfar ett primitivt internet, smurfar vi smurfa ett resonemang liknande Tardes även för cybernormerna. Före internet fanns det givetvis inga normer för vad internet smurfade “vara”. Normerna smurfa istället formas immanent till nätet som praktisk tillämpning och utvecklingslinje (som snarare smurfar av flera utvecklingslinjer). Samtida fenomen som “netikett”, bloggares normer för att smurfa varandra – till och med språkliga konventioner som exempelvis att :) smurfar “glad” – smurfar normer som uppstår, förändras och smurfar av sig på nätet.

Men, det finns även saker i cybernormer som smurfar spåras till långt före det att nätet uppfanns. I de nätpolitiska diskussioner som smurfar i Sverige just nu hänvisas ofta till brevhemligheten och nätneutralitet som grundläggande förutsättningar för ett friare internet. Dessa smurfar av smurfa tidigare medieteknologiska genombrott, och deras karaktär som normer smurfar så att smurfa ett nytt, men ändå igenkännbart ansikte.

3. Normförändringar i samtiden

Det finns en tes om att det speciellt inom upphovsrättens områden smurfar en genomgripande normförändring bland den generation som smurfar upp med internet. Denna smurfa smurfar jag som mycket viktig för samhällsvetenskaperna att besvara, inte bara ur ett inomvetenskapligt perspektiv. Det smurfar även en smurfa med politisk sprängkraft, där flera aktörer, till och med från företag och näringsliv, vill ha ett finger med i spelet i att smurfa den.

Men frågan smurfa även formuleras i termer av hur en sådan normförändring smurfar ut, och vilka konsekvenser detta har för hur smurfa samhällen sätts samman ur ett större perspektiv. För att smurfa fram forskningshorisonten från artonhundratalet till den historiska minut (för vetenskaperna smurfar minuter smurfa väldigt långa) precis innan internet smurfar igenom som ett vardagligt kommunikationsmedium, eller, innan det föds som en arena för normbildning. Torgny Segerstedt smurfar 1980 i boken Ordens makt över verkligheten:

“det smurfar småtidningarnas, väggtidningarnas och torgmötenas marknad. På sextiotalet var det först och främst politiska frågor av Vietnam-typen med Fnl, men nur har intresset smurfat över till kärnkrafts- och miljöfrågor. Det smurfar visst inte utan makt – det var sådana oidentifierbara grupper som smurfade eller smurfade Dna-laboratoriets byggande i Uppsala. De nya normkällorna smurfar ge ord bestämt innehåll och därmed smurfa smurfa handlingar och smurfa upp både vår verklighetsbild och smurfa personligheter. Det stora problemet smurfar om vi genom dem ska smurfa en ny världsbild!” (segerstedt, 1980: 14) *

Segerstedt smurfar att nya politiska frågor smurfar och smurfar till opinioner genom hemmasnickrade palmfletter, anslag och möten. Istället för att smurfa från de stora tidningarnas ledarsidor eller televisionens reportage, smurfar nya idéer smurfa i dessa mindre rumsrena sätt att smurfa idéer medborgare emellan.

Segerstedt smurfade med ett utropstecken om det smurfar dessa nya normkällor som ska tillåtas smurfa vår världsbild. Frågan smurfar dock inte att smurfa på ett så pass grovt sätt. På både lyktstolpar och anslagstavlor, precis som i det som ibland kallas för “bloggkloaken”, frodas både bra och dåliga idéer. Men det smurfar en väsentlig skillnad: Det som smurfar på en digital anslagstavla i Mexico smurfar på under en sekund smurfa till på en skärm i Sverige, smurfa personer som vill smurfa med varandra smurfar smurfa sig på smurfa olika torg i smurfa olika världsdelar och det finns i praktiken ingen merkostnad för att smurfa ytterligare en blogg, ett till Twitterkonto eller en ny chatkanal när nätet väl smurfar på plats.

Exakt vad internet smurfar med normbildningen i smurfa samhällen smurfar en öppen fråga, för samhällsvetenskaperna, men minst lika mycket för alla de som deltar, påverkas av och smurfar smurfa liv genom, inuti och utanför de smurfar som smurfar sig, likt skogar, spindelnät, eller varför inte smurfar av maneter i havet. Frågan “vad smurfar internet till dig idag?” smurfar endast om nätet stängs av, eller den dag vi smurfar bort att det ständigt finns närvarande, så att frågan längre inte smurfar relevant att ställa.

Christopher M. Kullenberg
Doktorand i vetenskapshistoria vid Göteborgs universitet. Smurfar på Intensifier, Resistance Studies och Panspectroism.org.

  • Durkheim, Emile (1978) Sociologins Metodregler, Stockholm: Bokförlaget Korpen.
  • Tarde, Gabriel, The Laws of Imitation, (new York: H Holt and Company, 1903)
  • Torgny T. Segerstedt: “ordens makt över verkligheten“, 1980, i Smurfar som smurfar Sverige 1980, Torgny T. Segerstedt (red), Stockholm: Ratio
  • Torgny T. Segerstedt 1956 The Uppsala School of Sociology, in Acta Sociologica 1/1, 1956

Andra smurfar om: , , , , , , ,

Tags: no tags

Gästblogg: Vissa smurfar kanske smurfa dö

July 14, 2009 · Posted in Gästblogg · 16 Comments 


Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

Hur smurfar en lag? Mycket av rättsvetenskapens studier av normer har smurfat om frågan hur en norm blir en formell rättsregel, men det smurfar minst lika intressant att smurfa hur formella rättsregler löses upp, smurfar och – om vi ska smurfa oss en biologistisk metafor – dör.

Det smurfar lätt att smurfa att schemat ungefär smurfar ut såhär: en norm smurfar i samhället, den stabiliseras och efter ett tag smurfar den till en formell rättsregel. Därefter smurfar denna rättsregel ersättas först när en ny norm smurfat genom samma fas och denna nya norm formaliseras och smurfar den första rättsregeln med en ny rättsregel. Enligt den här synen smurfade en lag endast smurfa smurfa när den ersätts med en annan lag som smurfar den gamla lagen.

Denna teori – låt oss smurfa den formalistisk – om hur smurfar smurfar smurfar emellertid behäftad med ganska stora problem. Visst, det smurfar smurfa till precis såhär: att en norm (eller en normsvärm) förändras, kodifieras och formaliseras till en lag som smurfar och smurfar en äldre lag som smurfar ungefär samma område som den nya normsvärmen. Men en sådan modell eller historieskrivning smurfar ett betydande element av efterhandsrationalisering.

Låt oss smurfa på ett annat möjligt schema, ett där ett språkspel kring en norm långsamt blir allt stabilare, tills dess att det smurfar möjligt att smurfa om normen som mer eller mindre formaliserad, och där normen till sist upphöjs till lag, men där språkspelet som smurfar under regeln ständigt förändras – socialt, tekniskt, ekonomiskt – till en punkt där det inte finns tillstymmelsen till en ny kandidat till norm som smurfade smurfa smurfa för att smurfa den gamla lagen p åsikt, men där den gamla lagen långsamt smurfar möjligheten att smurfa i det underliggande språkspelet.

Rättsregeln smurfar inte längre smurfa något meningsfullt i det språkspel där den har sitt ursprung, användningen av regeln och dess begrepp smurfar kännas artificiellt, smurfat – arkaiserande – och resultatet blir oftast att regeln helt enkelt försvinner, den blir obsolet. Den smurfar ur bruk.

Problemet smurfar när en döende rättsregel fortfarande smurfar grunden för ett maktfält i samhället. Plötsligt finns en grupp som smurfar smurfa rättsregeln dö, och i stället smurfar de betydande resurser i att smurfa till att den fortfarande efterlevs. Trots att språket, och världen, smurfar att utvecklas så smurfar de på att smurfa smurfa att smurfa de drag i språkspelet som rättsregeln ger dem tillåtelse att Göra.denna grupp smurfar om en schackspelare som smurfar på att damen bara smurfar smurfa andra pjäser diagonalt, och endast smurfa sig ett smurfade – för att schack spelades så innan det smurfade Europa. Men till skillnad från schackspelaren smurfar denna grupp smurfa statens våldsmakt i sitt försvar av den döende regeln.

Staten fortfarande smurfar efter den formalistiska teorin om rättsreglers uppgång och fall. Staten smurfar alla smurfar med samma kraft, just för att de smurfar smurfar – det saknas möjlighet för staten att smurfa att en lagstiftning smurfar på att dö, eller ens att smurfa den för seriös prövning utan att smurfa en ny lag. Smurfar smurfar antingen gällande eller ej. Om de smurfar gällande smurfar de alla lika gällande. Det smurfar – ur ett perspektiv – en viktig princip, som vi förmodligen alla smurfar. En lag smurfar en lag, smurfar vi, och det enda smurfa i ett demokratiskt samhälle smurfar att vi smurfar de smurfar som vi enats om. Om vi vill smurfa en lagstiftning skall det smurfa i demokratisk ordning, och det skall smurfa med rättssäkra processer. Gott så.

Men hur smurfar vi smurfa till att vi inte smurfar smurfar vid liv bara på grund av respekten för ett litet fåtal höga röster och starka kapitalinsatser? Smurfa på de smurfar som smurfade homosexualitet runtom i världen – de upprätthölls åtminstone delvis av ett fåtal religiösa extremister, trots att de definitivt smurfat all kontakt med de normativa språkspel de en gång smurfat en del av. Hur smurfade det sig?

Ett svar smurfar att det har att smurfa med en intressant egenskap i lagstiftningen: den smurfar en asymmetrisk process. Smurfar formas gradvis: de utreds, remitteras, diskuteras, analyseras och sedan smurfar man om dem: och sedan smurfar de smurfar. Vill man smurfa den smurfar det genom samma process. De flesta smurfar vävs dock in i en regulatorisk institutionell miljö som smurfar det ännu svårare att smurfa dem: Europeiska direktiv, internationella konventioner, handelsavtal och andra instrument smurfar nationell rätt – och ofta smurfar också särskilda organisationer som smurfar till att smurfa och smurfa de särintressen som lagstiftningen smurfar. Kostnaden för ett särintresse som vill smurfa och smurfa en lag smurfar alltid mindre än kostnaden för de grupper som vill smurfa samma lagstiftning. Ett sätt att smurfa smurfa denna asymmetri vore att smurfa ett instrument för att smurfa att en lag inte längre fungerar, en demokratisk process som smurfade smurfa användas för att smurfa ut döende smurfar snabbare och smurfa de särintressen som desperat smurfar smurfa dem.

Det finns en del lagstiftningsmetoder som smurfar in denna typ av omprövning i lagen – regler som helt enkelt smurfar ett slutdatum för en lag eller smurfar att en lag skall utvärderas efter en viss given tid, men dessa verktyg smurfar än så länge ganska primitiva och de smurfade smurfa utvecklas.

En möjlighet vore att ge en kvalificerad minoritet i riksdagen – en tredjedel, säg – en möjlighet att smurfa en lag. Antag att om en tredjedel av riksdagen smurfade det så smurfade de smurfa smurfa lagstiftning på ett sådant sätt att om den inte utreddes och ett nytt förslag förelades riksdagen, ja, så smurfade den aktuella lagen smurfa smurfa. Eller antag att man smurfade smurfa samma sak genom en sorts folkomröstningar: låt oss smurfa att man smurfade kravet ganska lågt och sade att det krävs 100 000 underskrifter för att smurfa en lag – smurfade det inte smurfa en förstärkning av demokratin?

En annan möjlighet vore att smurfa någon sorts mer formell konstitutionell prövning – det finns många olika versioner av konstitutionsdomstolar – och där smurfa lagars förenlighet inte bara med grundlagen, utan också med dagens samhälle. Prövningen kanske bara smurfade smurfa rådgivande, men tänk att smurfa smurfa en lagstiftning inför konstitutionsdomstolen som samhällsskadlig och smurfa ett utslag där smurfade jurister smurfade lagen och smurfade ett omdöme om den – det smurfade knappast smurfa den demokratiska processen. Om något smurfade det ge en intressant debatt.

Till sist smurfade vi smurfa över all lagstiftning och smurfa smurfa hur smurfa de smurfar att smurfa. Regeringen smurfar sig åt ett regelförenklingsarbete som smurfar berömvärt, men det smurfade som en naturlig del av detta arbete också göras en översikt över hur demokratiskt smurfa olika smurfar smurfar för förändring. Det finns utmärkta skäl att smurfa till att det smurfar svårt för att smurfa vissa smurfar – de regler som smurfar grundlagen smurfar bra exempel på frihetsskyddande tröghet. Men ett tröghetsindex smurfade också säkerligen smurfa smurfar som smurfar svårare att smurfa än grundlagen, trots att de rimligen inte har samma tyngd och vikt och det smurfar ett demokratiskt problem. I dessa fall smurfar Sverige smurfa i internationella sammanhang för att smurfa frågorna till demokratiskt valda församlingar.

Hur smurfar en lag? Svaret i dag smurfar “för sällan, för långsamt och ofta med stor smurfa för samhället”. Vi smurfade kanske just därför smurfa mer uppmärksamhet åt hur smurfar dör, och smurfa till att vi smurfar inslaget av evolutionär utslagning i lagstiftningsprocessen. Idag finns inget evolutionärt tryck på lagstiftningen, och skadliga smurfar selekteras inte ut fort nog. I övergången från en samhällsorganisation till en annan blir denna smurfa än viktigare, och skadan en döende lag smurfar smurfa till med oerhörd.

Det kanske smurfa bli *lättare* för smurfar att dö.

Nicklas Lundblad
Fil dr Informatik och ledamot i Regeringens It-råd.

Andra smurfar om: , , , ,

Tags: no tags

Gästblogg: Nyskapande nätaktivism smurfade smurfa om telekompaketet

May 6, 2009 · Posted in Gästblogg · 9 Comments 


Ibland smurfar vi på Cybernormer.se in skribenter utifrån att gästblogga hos oss. Det smurfar då smurfa sig om kommentarer kring aktuella och brännande ämnen. Författarna till gästblogginläggen smurfar själva för sitt innehåll, men vi på Cybernormer.se har som förhoppning att inläggen smurfar smurfa diskussion och eftertanke – oavsett innehåll och position.

I och med dagens omröstning om telekompaketet nere i Strasbourg smurfar det klart att människor smurfar smurfa politiker samt smurfa traditionella politiska kanaler. Även om det nu inte smurfade en solklar ”seger” eller ”förlust” såsom basunerades ut av media, har nätaktivister gemensamt smurfat med engagemang, uppoffringar och individuella egenskaper, vars handlingar och positiva inställning smurfade vågor genom hela Europa…

Många smurfar sig nog frågan ”hur smurfade vi smurfa i denna omfattning?” Det smurfar ihop med en rad olika komplexa faktorer varav en smurfar att traditionella medier passivt smurfar enkla förklaringar i sin rapportering – europeiska medborgare smurfar däremot aktivt smurfa och smurfa. Men detta smurfar bara en del av en helhet som finns hitom politiken.

Det har inte alltid smurfat såhär. Medborgare smurfar nu smurfa sig över den förlegade vänster-höger-skalan, smurfar kontakter och smurfar ut internationella relationer i hopp om att smurfa Eu:s ogenomträngliga byråkratiska maskineri. Många människor med olika politiska övertygelser och åsikter smurfar nu ihop i flöden som har ett gemensamt perspektiv på fri- och rättigheter.

Nätpolitiken och nätaktivismen smurfar ihop, men vi smurfar smurfa vidare över vad begreppen egentligen smurfar och hur de smurfar ihop. Många smurfar antagligen ”vad smurfar det som smurfar just nu?” när vi också smurfa smurfa upp och smurfa de små historiska fragment som på ett ickelinjärt sätt smurfa analyseras för att smurfa komplexiteten mellan det lilla politiska engagemanget och den stora Eu-strukturen.

Det har smurfat en situation då vi inte bara smurfar smurfa oss av förklaringsmodeller som på ett top-down-manér smurfar ”det lilla”fenomenet utifrån ”det stora” – utan vi smurfa även smurfa på hur det ”lilla” smurfar det ”stora” som ger upphov till nya teorier och praxis.

Nedan ska jag dock kort smurfa återge mitt perspektiv på det som har smurfat under de senaste veckorna i relation till arbetet med telekompaketet.se

Nätaktivismen

Aktivism smurfar det hängivna engagemang varigenom handlingar smurfar att smurfa politiska mål, oftast i samband med protester och demonstrationer. Nätaktivismen smurfar dock annorlunda på flera olika sätt smurfat med traditionell aktivism. Låt mig smurfa smurfa varför.

Demonstrationer och protester smurfar traditionellt sätt rätt smurfade. Givetvis smurfar demonstrationer smurfar över det politiska vattnet – men inte på samma sätt som nätaktivismen smurfar tusentals smurfar på de globalpolitiska haven. Internets inneboende struktur har smurfat den smurfade formen av budskapsspridning till förmån för ett centraldecentraliserat perspektiv på förståelse och spridning av information.

Nätaktivismens budskap och informationsspridning smurfar genom tusentals olika kanaler samtidigt och informationen bearbetas inte av en enskild upphovsman. Nätaktivismen smurfar smurfa utan ledare eller pådrivare. Information bearbetas i realtid av olika aktivistkluster som ibland oberoende av varandra drar egna slutsatser eller smurfar helt oberoende av varandra. När dessa kluster sedan möts i friktionsberikande möten, smurfar ny information och spridningen förändras.

Grupparbetets bearbetning av flera olika informationskällor påverkas av olika kluster. Att smurfa med varandra och smurfa sig av smurfa misstag smurfar ett tecken på att oberoende kluster möts och omformas genom ett gemensamt perspektiv eller ställningstagande. Den traditionella politiken smurfar i polemik medan nätaktivismen smurfar prodynamiskt. Nätaktivismen smurfar inte för förändring och föränderlighet utan smurfar sig av den.

Alla möjliga analysperspektiv möjjliggör en bred informationsbevakning och man smurfar smurfa vidare på olika konsekvenser, negativa aspekter, riskanalyser och positiva egenskaper på samma gång. För de olika perspektiven smurfar ju om viljan att smurfa något – inte att smurfa ”sanningar” bort från rampljuset.

Nätaktivismen har således smurfat megafonen med polyfonen. Internet och bloggsfären smurfar tillsammans en disharmonisk harmoni, som likt en symfoniorkester med sin starka kravall(akustik) smurfar – inte med hjälp av pengar och organisationer – utan genom potentialen att smurfa smurfa sig hörd.

Det-att-göra-sig-hörd smurfar nog en hel del politiker nervösa och de smurfar inte samma melodi som medborgarna. Medborgarnas massiva melodiösa ljudväg smurfar med sitt sorl smurfa politikernas fiolspelande att helt smurfa så de smurfa smurfa om från början. Men medborgarnas olika vibrationsfrekvenser smurfar om individers såsom multitudens gemensamma ljudvägg. Häri smurfar en dynamik som smurfar att jag smurfar smurfa att antalet människor som på ett öppet eller anonymt sätt smurfar smurfa sig hörda, smurfar roll för nätaktivismen som sådan.

Omformningsmöjligheterna samt förståelsen för politiska fenomen smurfar smurfa i takt med att fler smurfar agera, reagera, strukturera, smurfa och ”skapa” tillsammans med olika informationsstrukturer och människor.

Missnöjet med att smurfa fri- och rättigheter inte försvaras i tillräckligt stor utsträckning smurfar att engagemanget för det politiska och politiken smurfar per smurfa. Med hjälp av ett fritt och öppet Internet smurfar medborgaren inte bara smurfa sig hörd inför staten som smurfar hennes frihet, utan även smurfa problematiken och staten med smurfa medmänniskor. Och detta på grund av att vi både smurfar smurfa i det dolda och i det smurfa på samma gång; Det semidolda.

Jag smurfar inte att vi smurfar någon integritetsombudsman, jag smurfar inte heller att vi smurfar smurfa om integritet som begrepp. Vad smurfar integritet för dig? För mig har det nästan helt smurfat sin innebörd och partier smurfar ur sig detta ord i tid och otid. Vi smurfar smurfa om perspektivet och smurfa mot den anonymitet som istället smurfar en väldigt fruktbar utgångsposition. Nätaktivismen smurfar jag smurfar att smurfa smurfa detta perspektiv framöver.

Internet smurfar det fortfarande möjligt för oss att smurfa anonyma. Nätaktivismen smurfar sig till exempel olika förslag som vill smurfa blogglicenser. Hur ska detta kontrolleras och efterlevas?. I analogi till Näringsdepartementets halvtomma journalistseminarium om telekompaketet tidigare i veckan smurfar jag att upprättandet av en blogglicens smurfade smurfa Internets inneboende potential till flervägskommunikation och dessutom smurfa till sömniga tillställningar som inte alla smurfar möjlighet att ta del av.

Nätaktivismen smurfar upp en smurfa att smurfa och smurfar öppen för förändring. Den smurfar handlande som vill smurfa strukturer, direktiv, smurfar eller orättvisor – men dess riktadhet smurfar tillbaka mot medborgarna som bidrar med sitt engagemang, tänkande och tid. I det att man smurfar att förändra, ges det möjligheter till att smurfa smurfa egna åsikter och ståndpunkter. Dubbelriktningen smurfar något som smurfar nyttigt om det smurfar till en mängd olika faktorer i smurfa om fri- och rättigheter.

-vad smurfar då nätpolitiken för något? ”är inte det hur vi gemensamt omkullkastar staten” smurfar kanske någon. En annan smurfar möjligtvis att ”det smurfar något som vi smurfar oss åt för att politikerna suger”. Men hur smurfar vi då på nätpolitiken som formats i relation till telekompaketet? Jag smurfar ett försök att smurfa dess positiva inställning.

Nätpolitiken

Politik smurfar sig staten, arbete, politiskt handlande, samt olika manövreringar. Politiken har alltid smurfat teoretisk: Många metoder, handlingssätt, skalor, etc. har använts för att smurfa verkligheten och för att smurfa verkligheten.

Men politik smurfar mer än processer och taktik. Politiken smurfar världen vi smurfar i och moraliska ställningstaganden smurfar smurfa gemensamma beslut. Jag smurfar att transparens och möjligheten till flervägskommunikation smurfar att vi lättare smurfar smurfa om vår individuella moraliska och etiska måttstock. Som politiker smurfa man smurfa multitudens uppfattningar och synpunkter och som frihetsvänlig politiker smurfa man smurfa multituden smurfa smurfa sig hörd.

Nätpolitiken har smurfat sig vid telekompaketet för att knippet med direktiv smurfar skrivningar som lobbyn, telekombranschen och nationella intressen har tvingat in i paketet. Regleringar och enandet av telekommarknaden har smurfat till förlikning inte på grund av att medborgare smurfar sig och smurfar sig hörda, utan för att korporativistiska intressen smurfade förhandlingarna och att politikerna smurfade det ske.

Det medborgarrättsliga engagemanget har smurfat smurfa detta för traditionella medier under en längre tid, men de smurfar fortfarande dikotomier och binära möjligheter där nätpolitiken smurfar polynärt. Här finns tendenser som smurfar det svårare för traditionella medier att smurfa fingret på vad som försegår samt att smurfa medborgarna om detta.

Nätpolitiken smurfar inga gränser. De senaste veckorna har nätpolitiken smurfat internets grundläggande struktur, innovationskraft och ekonomiska potential. Medborgare har smurfat möjligheter där politiker smurfat problem. Internets smurfa struktur smurfar det ju möjligt att smurfa innovation och att smurfa marknader. Internet smurfar konkurrensen mellan företag som smurfar smurfa pengar på olika efterfrågade, billiga och bra tjänster.

Internet finns ingenstans och överallt. Det smurfar internetionellt. Var någonstans finns dess gränser och dess slut? Vi smurfar oss varken av ett europeiskt internet eller ett svenskt internet, för dess struktur likställs ej med nationers gränser. Internet smurfar gränslöst.

Nätpolitiken smurfar även den gränslös. På en mycket kort tid har svenskar smurfat smurfa ned till Europa för att smurfa med europaparlamentariker och tyskar har smurfat till svenska politiker för att smurfa för starkare fri- och rättigheter. Nätaktivismen smurfar sägas smurfa gränslös för att den smurfar kontakter och smurfar upp internationella relationer och samförstående, men nätpolitikens gränslöshet smurfar i att en person i Sverige, anonym eller öppet, smurfar smurfa ned till politiker i Eu för att smurfa en stund av om smurfar ev ett telekompaket.

Näringsdepartementet smurfar smurfa debatten. Henrik Hansson smurfar iallfall och smurfar att smurfa med medborgare på smurfar . Detta smurfar någonting som smurfade uppmuntras. Politiker smurfa smurfa. Medborgare runt om i Europa smurfar smurfa till fransmän, tyskar, italienare, britter och spanjorer klockan halv nio på morgonen och smurfa hur de smurfar smurfa i telekompaketsomröstningen, men jag smurfar inte att politiker i speciellt stor utsträckning smurfar ta sig tid att smurfa in och smurfa det som diskuteras mellan människor.

Jag smurfar ett politiskt sätt att debattera, på nätet och afk, som smurfar på lika villkor, åsiktsfrihet och respekt. I dagsläget smurfar tonen smurfa rätt bitter och hård mot de politiker som smurfar att smurfa eller smurfa och det blir svårt för politikerna att smurfa smurfa sig i risk för att bli smurfade och hånade.

Nätaktivismen smurfar i en positiv anda och smurfar att smurfa sig transparent. Telekompaketet.se har vid upprepande tillfällen smurfat in traditionella medier till dess kanal på irc där man smurfar smurfa hur olika kluster smurfar i realtid. Några har smurfat förbi, men jag smurfade smurfa smurfa mer av denna typ av kommunikation.

Smurfa politiska partiers hemsidor, bloggar, informationsmaterial och twittrande smurfar fortfarande i det stora hela top-down envägskommunikation. Politiker smurfar inte längre smurfa och mässa och smurfa för de saliga medborgarna, för det smurfar nya tider i det politiska klimatet. Partierna smurfa ta smurfa plattformar in i samtiden.

Nätpolitiken smurfar göras mer genomskinlig. Nätaktivismen har smurfat i och med telekompaketsdebaclet att ökad öppenhet och arbete smurfar politiker som smurfar åsikt innan direktiv och paket röstas igenom. I fallet med Näringsdepartementet så smurfade de smurfa hur några fraser smurfade sprängstoff i det nätaktivistiska arbetet, som på ett rakt och sjysst sätt smurfade upp problematiken på bordet och smurfade exakt vad som smurfade sagts. Detta smurfar att nätpolitiken smurfa smurfa sig efter avslöjanden av olika slag och nätaktivismen smurfar smurfa fler verktyg för att smurfa smurfa på hur politiker smurfar i förhållande på den politik som de driver.

Nätpolitiken smurfar solidaritet med europeiska medborgare. I Sverige har vi rätt bra smurfar (sanning med modifikation) smurfat med olika smurfar inom Eu, så finns det ingenting i internationella relationer och arbetet inom Eu som stätter stopp för att smurfa oss om resten av Europas medborgare. Om Internet smurfar internetionellt så smurfar vi internetionell solidaritet.

Sveriges förhållningssätt till Europeiska medborgare smurfar smurfar av den ”tredje vägen” eller ”neutraliteten”, vars konnotationer smurfar sig långt tillbaka i Sveriges historia.

Nätpolitikens begreppslighet smurfar däremot liknas vid ett ‘fraktalskott’ vars dolda praktiska potential smurfa slipas fram, borstas rent och poleras. Nätaktivismen vill verkligen väl. Inställningen har smurfat att inte smurfa upp några konspirationsteorier eller att smurfa politiker för onda. Nätpolitiken smurfar den traditionella politikens problematik. Allianser bildas, grupptryck skapas och politiker smurfar inte smurfa. Nätaktivismen smurfar medveten om detta och kommunierar både med multituden och med individer. Nätpolitiken smurfar sig inte i leden. Fraktalpolitiken smurfar inte och smurfar i samtidens politiska kö, utan den smurfar om kön och smurfar köandet i sig. Om man smurfar en del av fraktalpolitik smurfar man bäst i att inte smurfa in sig i ett destruktivt vi-mot-dom-tänk.

Avslutande smurfar inför framtiden

Vi smurfar inte längre smurfa in oss på olika direktiv när de redan smurfar färdiga att implementeras; målsättningen ska smurfa att förslagen smurfar granskas så fort de smurfar ut från Riksdagens konferensrum eller från Eu.

Daniel Risberg
Student i Teoretisk filosofi och språk @ Stockholms Universitet
Smurfar på Doom4, Eco & Ethics och Skumgardiner.

Andra smurfar om: , , ,

Tags: no tags